Framtidstro?
Hej!
Jag jobbar med en massa ungdomar dag ut och dag in. Det är världens trevligaste killar och tjejer och ingen dag är den andra lik. Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om nu utan om något som oroar mig.
Ju längre man jobbat desto fler ungdomar träffar man som har varken tro på sig själva, sin egen framtid eller någon särdeles tro på andra. Dessa ungdomar kan nästan liknas vid zombies. Tämligen uttryckslösa pga att den enda gång man ser dem reagera mot något är när de måste göra något som känns jobbigt. Det finns inget driv, inget att jobba med för att hjälpa dem framåt, ingen glädje, osociala i den meningen att de inte tycks veta hur man interagerar med andra, och som tidigare nämnt - absolut ingen tro till sig själva eller sin egen förmåga. Denna tro kan faktiskt vara så låg att även om de lyckas så tror de inte på det de ser att de gjort utan skyller detta på tur.
Detta gör mig orolig. Nu när jag fått upp ögonen för det ser jag liknande unga överallt. Som den människa man är börjar man naturligtvis fundera kring vad detta kan bero på och jag har mina teorier.
1. Den högteknologiska tidsåldern med internet och dator. Idag behöver man inte alltid kunna interagera med andra människor i det verkliga livet då man kan träffa många på nätet. På nätet finns även mycket annat som är nästan specialdesignat för att vara utmärkta tidstjuvar. - Internet har öppnat upp nya dörrar för oss människor och är verkligen inte enbart av ondo, men jag menar att man bör begränsa sin tid vid datorn. För mycket tid framför en skärm och för lite tid ute i "verkligheten" tror jag faktiskt leder till att man blir skyggare/ mer tillbakadragen.
2. Dataspel. Idag görs spel som är helt otroliga och de blir bara bättre och bättre. Jag undviker att köpa någon spelkonsol eller något dataspel bara därför att jag VET att jag skulle fastna i det. Spelen är så bra och så spännande (naturligtvis har jag testat hos vänner) att även en liten stund framför ett spel kan göra en beroende. Den andra delen av kakan är att idag är allt styrt och byggt för att kunna dra in så mycket pengar som möjligt, ofta finns det en hel värld runt spelet i fråga. Allt för att man verkligen totalt ska dras in i denna "alternativa värld", köpa så många specialsaker till spelet eller till sitt eget spelande som möjligt och träffa andra spelare och via nätet tipsa andra som börjar spela.
Problemet med detta borde ju vara självskrivet. Om man är beroende och fast i en annan verklighet så behöver man inte den verkliga världen lika mycket!
Som varelser är vi människor av naturen framåtsträvande, men vad händer när all denna framåtsträvan läggs på något som egentligen inte existerar??
Vad händer när all vår innbyggda kreativitet, uppfinningsrikedom och självkänsla läggs på något som inte finns??/Inte leder någon vart.
Finns det då någon kreativitet m.m. kvar till att göra saker i den riktiga världen?? - Jag tror inte det tyvärr. Tänk dig själv att du i ett väldigt snyggt och spännande spel får vara en populär krigarhövding/drottning som ständigt är ute på äventyr och som ständigt ställs inför problem att lösa/fiender att bekämpa etc.. Och sen jämför du denna verklighet med att gå omkring i grå, tråkig, snöslaskig värld där du inte känner dig som någon alls och här finns inget du egentligen vill göra, bara krav krav krav. Krav från föräldrar, från skolan, från dig själv...
Vem vet, alla dessa osjälvsäkra "ungdomszombies" kanske skulle vara världsbäst på att självsäkert slåss med svärd mot en hel hord med drakar om de bara fick göra det med en mus i högerhanden och en skärm framför ögonen och i total isolering..? Finns denna självsäkerhet sen kvar i den verkliga världen tror ni?
Nej, detta gör mig upprörd. Det är ju så självklart!! Spenderar man största delen av dygnet ensam framför en dataskärm, och särskilt om det på denna dataskärm visas en annan värld dit du kan fly så är det väl oundvikligt att man blir skygg och osjälvsäker (i denna värld)!!!
Vad kan vi göra???
Jag jobbar med en massa ungdomar dag ut och dag in. Det är världens trevligaste killar och tjejer och ingen dag är den andra lik. Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om nu utan om något som oroar mig.
Ju längre man jobbat desto fler ungdomar träffar man som har varken tro på sig själva, sin egen framtid eller någon särdeles tro på andra. Dessa ungdomar kan nästan liknas vid zombies. Tämligen uttryckslösa pga att den enda gång man ser dem reagera mot något är när de måste göra något som känns jobbigt. Det finns inget driv, inget att jobba med för att hjälpa dem framåt, ingen glädje, osociala i den meningen att de inte tycks veta hur man interagerar med andra, och som tidigare nämnt - absolut ingen tro till sig själva eller sin egen förmåga. Denna tro kan faktiskt vara så låg att även om de lyckas så tror de inte på det de ser att de gjort utan skyller detta på tur.
Detta gör mig orolig. Nu när jag fått upp ögonen för det ser jag liknande unga överallt. Som den människa man är börjar man naturligtvis fundera kring vad detta kan bero på och jag har mina teorier.
1. Den högteknologiska tidsåldern med internet och dator. Idag behöver man inte alltid kunna interagera med andra människor i det verkliga livet då man kan träffa många på nätet. På nätet finns även mycket annat som är nästan specialdesignat för att vara utmärkta tidstjuvar. - Internet har öppnat upp nya dörrar för oss människor och är verkligen inte enbart av ondo, men jag menar att man bör begränsa sin tid vid datorn. För mycket tid framför en skärm och för lite tid ute i "verkligheten" tror jag faktiskt leder till att man blir skyggare/ mer tillbakadragen.
2. Dataspel. Idag görs spel som är helt otroliga och de blir bara bättre och bättre. Jag undviker att köpa någon spelkonsol eller något dataspel bara därför att jag VET att jag skulle fastna i det. Spelen är så bra och så spännande (naturligtvis har jag testat hos vänner) att även en liten stund framför ett spel kan göra en beroende. Den andra delen av kakan är att idag är allt styrt och byggt för att kunna dra in så mycket pengar som möjligt, ofta finns det en hel värld runt spelet i fråga. Allt för att man verkligen totalt ska dras in i denna "alternativa värld", köpa så många specialsaker till spelet eller till sitt eget spelande som möjligt och träffa andra spelare och via nätet tipsa andra som börjar spela.
Problemet med detta borde ju vara självskrivet. Om man är beroende och fast i en annan verklighet så behöver man inte den verkliga världen lika mycket!
Som varelser är vi människor av naturen framåtsträvande, men vad händer när all denna framåtsträvan läggs på något som egentligen inte existerar??
Vad händer när all vår innbyggda kreativitet, uppfinningsrikedom och självkänsla läggs på något som inte finns??/Inte leder någon vart.
Finns det då någon kreativitet m.m. kvar till att göra saker i den riktiga världen?? - Jag tror inte det tyvärr. Tänk dig själv att du i ett väldigt snyggt och spännande spel får vara en populär krigarhövding/drottning som ständigt är ute på äventyr och som ständigt ställs inför problem att lösa/fiender att bekämpa etc.. Och sen jämför du denna verklighet med att gå omkring i grå, tråkig, snöslaskig värld där du inte känner dig som någon alls och här finns inget du egentligen vill göra, bara krav krav krav. Krav från föräldrar, från skolan, från dig själv...
Vem vet, alla dessa osjälvsäkra "ungdomszombies" kanske skulle vara världsbäst på att självsäkert slåss med svärd mot en hel hord med drakar om de bara fick göra det med en mus i högerhanden och en skärm framför ögonen och i total isolering..? Finns denna självsäkerhet sen kvar i den verkliga världen tror ni?
Nej, detta gör mig upprörd. Det är ju så självklart!! Spenderar man största delen av dygnet ensam framför en dataskärm, och särskilt om det på denna dataskärm visas en annan värld dit du kan fly så är det väl oundvikligt att man blir skygg och osjälvsäker (i denna värld)!!!
Vad kan vi göra???
ARG!
Hej!
Idag o igår känner jag mig lite sur över olika saker. Mest är jag sur över att lokalbuss nummer 1 i Umeå aldrig kan hålla tiden. När sedan bussen väl kommer så kör han bara förbi för han måste försöka tjäna in den tid han förlorat antar jag... När sedan nästa kommer så är ju den lika försenad... Vad händer??? Men visst, det är ju jätteskoj att stå o vänta på en buss i 20 minuter i blåst och regn, särskilt när bussen egentligen ska gå var tionde minut... Tror dock inte att det är chaufförernas fel för de kör ju så bra som de alltid gjort.
Funderar på att åka med någon gång till umedalen och tillbaks bara för att se vad som orsakar förseningen. Vägbyggen måntro?
Idag o igår känner jag mig lite sur över olika saker. Mest är jag sur över att lokalbuss nummer 1 i Umeå aldrig kan hålla tiden. När sedan bussen väl kommer så kör han bara förbi för han måste försöka tjäna in den tid han förlorat antar jag... När sedan nästa kommer så är ju den lika försenad... Vad händer??? Men visst, det är ju jätteskoj att stå o vänta på en buss i 20 minuter i blåst och regn, särskilt när bussen egentligen ska gå var tionde minut... Tror dock inte att det är chaufförernas fel för de kör ju så bra som de alltid gjort.
Funderar på att åka med någon gång till umedalen och tillbaks bara för att se vad som orsakar förseningen. Vägbyggen måntro?
Mitt allra första inlägg
Hej!
Här kommer mitt allra första inlägg. Har aldrig skrivit någon blogg förut men kände att det skulle vara en skön grej att göra. Skriva av sig lite. Ibland behöver man väl bara skriva/säga lite om vad man tycker o känner utan att någon nödvändigtvis svarar på det.
Men vad ska man skriva då??
Eftersom man alltid varit en sådan som vill vara populär och göra folk till lags så måste jag erkänna att en del av mig vill skriva något som folk kommer tycka är skitcoolt/skitbra/fantastiskt/inspirerande men nej, jag tror faktiskt jag skiter i det. Jag testar detta för min skull, inte för din. Även om du gärna får läsa o kommentera om du känner för det, annars tycker jag du skiter i det.
Då tror jag det va klart, mitt första inlägg..
